Vid behandling av posttraumatiskt stressyndrom använder jag ofta en metod som heter Prolonged Exposure. Det är en av de behandlingsmetoder som har bäst forskningsstöd. Det är en exponeringsterapi där man använder sig av två former av exponering. Dels exponering in vivo, alltså att patienten får utsätta sig för yttre situationer, aktiviteter eller platser som undviks pga att de associeras med traumatiska händelser, dels sk imaginativ exponering som innebär att patienten får återberätta den traumatiska händelsen enligt vissa principer med syftet att bryta det känslomässiga undvikandet och bearbeta det traumatiska minnet. Genom den emotionella bearbetningen blir minnet successivt mindre och mindre laddat och PTSD-symtom som återupplevande, överspändhet samt kognitiva och emotionella symtom minskar. Metoden är krävande och förutsätter en viss grundläggande stabilitet hos patienten, men är samtidigt mycket effektiv och man får ofta en mycket snabb symtomminskning.
Prolonged Exposure kan även användas vid komplex PTSD men oftast behöver man då inleda med att arbeta med färdighetsträning/stabiliserande tekniker som medveten närvaro och avslappning under en period innan man kan påbörja exponering. Helt avgörande är givetvis också att patienten känner förtroende för terapeuten innan man kan påbörja en traumabearbetning.